Fact up!
— ett kunskapsmanifest
Kunskaper och sanningar finns. Många människor har genom tiderna investerat mycket tid och arbete för att synliggöra, förstå och bli överens om sammanhang på så säkra grunder som alls är möjligt. Kunskap är nämligen ingen åsikt.
Men utan tvivel är man inte klok. Kunskapen blir aldrig färdig – valv efter valv öppnar sig, och det är som det ska. I varje ögonblick har den befintliga kunskapen en avgörande betydelse för oss. Både individuellt, kulturellt och samhälleligt.
Mitt lärande och den förutsägbarhet som det ger mig i tillvaron är livsnödvändiga. Både för att de hjälper mig i stunden och för att de gör mig långsiktigt hållbar. Det viktigaste immateriella kulturarv som jag fått är den kunskap som mina förfäder hjälptes åt att mejsla ut. Och jag ser som en av mina livsuppgifter att få lära mina barn och barnbarn så mycket som möjligt av det som jag kan och vet. Tidsandans största svek de senaste 25 åren har troligen varit dess effekter på barn och unga. En kunskapsförvillad tid under ens uppväxttid är inte att leka med.
Det blev glest mellan framtidsvisioner när kunskapen hamnade i bakvattnet kring sekelskiftet. Om det inte längre var självklart att det fanns några sanningar att förlita sig på i nutid, med vilken rätt skulle man då spekulera kring hur det skulle kunna bli i framtiden?! Efter ett tag blev det tydligt att bortfallet av visioner gjorde att även nuet blev tomt, meningslöst och utan riktning. Ett vitalt nu kräver grundmurade sammanhangsföreställningar att ta spjärn emot framåt och bakåt. Jag vill ha visioner och jag vill att mitt samhälle ska ha visioner.
TTT: Tankar Tar Tid. Korttidseffektiviteten i lärandet kan ibland vara låg, men långtidseffektiviteten är nästan alltid förbluffande hög. Tänk så många misstag jag sluppit göra mer än en gång och tänk så många erfarenheter det funnits, egna och andras, som jag kunnat dra nytta av i kunskapens gåvoekonomi. Kunskap blir bara bättre ju mer den används. Genom forskning och beprövad erfarenhet har mänskligheten skapat begrepp och sammanhang som underlättat för framtiden. Vad mer kan man begära?! Jo, att kunskapsbildandet får lov att ta tid. Genvägar har blivit senvägar nu när inte ens tid längre får lov att ta tid. Och när ställtiden satts på speciellt undantag. Och när kunskap blandas ihop med information. ITIT, Information Tar Inte Tid, information behöver du inte lära dig och inte ta in i dig.
Kunskapens grundläggande funktion är att den kan förena människor. Både när den blir till (tänk bara på härmning och betingning) och när den senare påverkar gemenskapen genom att finnas till som en underförstådd bas. Vad skulle det varit för mening med min kunskap om jag varit alldeles ensam om den? Världen hade varit full av missförstånd, konflikter och overkligheter. Kunskaper behöver överlappa, ju mer desto bättre. Gemenskaper spelar också stor roll för kunskapsprocesser och lärande. En lärvänlig miljö har en atmosfär av tillit, små behov av försvar och ömsesidig öppenhet. Då kan och vill jag lyfta mig själv i håret och har samtidigt lätt att lära mig av andra.
Jag vill leva i en demokrati. En förutsättning för demokratin är att ställningstaganden där vilar på en resonerbarhet utifrån fakta. Enkelt sammanfattat: Utan kunskap, ingen demokrati. Och kunskap behövs inte bara för beslutsfattandet utan också för utvärderingarna/ revisionerna och för dialogerna med och mellan medborgarna. Omvänt gäller att i icke-demokratier råder det en annan kunskapssyn än den i detta dokument. Där ska befolkningen underkasta sig härskarens föreställningsvärld. Där bör medborgare avstå från egen tankeutveckling. Där är den egna tankeutvecklingen och resonerandet förpassade till svarta listan. Så vill jag inte ha det.
Kunskap är makt. Makt över tanken, makt över kulturen, makt över samhället. Vi människor behöver en etik för att kunna ta ansvar för kunskapen och dess möjligheter att utvecklas, vidmakthållas, spridas och användas. Detta är speciellt viktigt eftersom kunskapen märkligt nog saknar juridiskt skydd. Individer, kultur och samhälle får var för sig och tillsammans på bästa sätt ta hand om kunskapen och i görligaste mån påverka den utifrån etiska bevekelsegrunder. Vid universiteten finns det former för en tillämpad forskningsetik i projekt men ingen uttalad viljeinriktning att göra "gott". Och garanterat ingen kunskapsetik för AI-eran.
För närvarande låter jag min Naturliga Intelligens (NI) utmanas av dess samspel med AI:n. Stora delar av min kunskapsutveckling påverkas. Jag är väl medveten om att AI:n inte är kroppslig och inte är mellanmänsklig. Men den kommer ändå att påverka 1–6 ovan. Det vill jag gärna samtala med andra kunskapsivrare om.
Jag som undertecknar det här dokumentet vill slippa vara med om en upprepning av kunskapsmoraset 2000–2025. Jag har bockat i de punkter ovan som jag ställer mig bakom.
Genom att skriva under samtycker du till att Fact Up! (ideell förening) lagrar ditt namn, din e-postadress och dina svar. Du kan när som helst dra tillbaka din underskrift via länken i bekräftelsemejlet.